permestamrebecka

En av alla jullovsdagar

För varje dag som går känner jag bara hur mindre och mindre tyngd finns kvar på mina axlar och hur mindre och mindre ångesten stannar hos mig. Nu känner jag mig pigg, alert och liksom igång igen. Nu har jag fått vilat ut under detta jullov så att jag har kommit på det rätta tåget igen, jag är i form igen. Inte nog heller med att jag redan har haft en relativt lång ledighet, utan den sträcker sig också så länge som nästan två veckor in i januari - åh så skönt! Detta är så behövligt för min del så ni anar inte. Jag kan ligga och dra mig länge på morgonen, äta gófrukost och sedan lunka vidare till gymmet utan någon som helst stress och göra allt i min egna välbehövliga takt. 

Igår träffade jag ett gäng härliga tjejer för att ta vara på den första "riktiga" snön och åka pulka, men eftersom det tog så mycket på allas krafter och vi blev så trötta så beslöt vi oss för att fortsätta ha mys hemma istället. Vi åt macka med julskinka, drack julmust, åt en hel del chips och pratade och skrattade. Vi körde också Bean Boozled, och ja vad ska man säga? Hur framställer man egentligen små godisar med smak av t.ex. spya eller ruttet ägg? Hur kan man framställa något så äckligt? Kul var det iallfall och vi alla vek oss av skratt och va väl lite smått förstörda efteråt av alla smaker. 

Nu ska jag fortsätta kolla på en dokumentärserie som jag hittat - making a murderer. Har inte kommit så långt på den än men ack så spännande den är! Så om ni har tid över - ett tips till er! 

Ett kort - fullt av kärlek

Detta år stod min mammas respektive för årets bästa julklapp. En liten julklapp i form av ett kort på mig och min kära hund som tyvärr somnade in för ett tag sen. Jag blev så glad när jag öppnade detta paket. Jag började gråta av ren lycka och blev varm i hela kroppen. 

Jag kommer fortfarande ihåg den dagen som kortet är ifrån. Det va en blåsig eftermiddag som hela familjen va ute på lite äventyr i form av promenad och picknick på på ett berg. Jag frös så pass mycket att jag drog på mig min 10:åriga lillasysters vindjacka och Ossi gnällde för det mesta över att han inte fick springa runt lös i skogen. Vi satt väl ärligt talat lite smått tjuriga båda två och delade på en eller två marshmallows på vår egna kant. 

Jag har så mycket liknande minnen med denna underbara varelse. Han var som en liten människa, för ack vilken personlighet denna hund hade. Han va från början familjens lilla bebis men växte sen till sig och blev en underbar liten farbror. Han gjorde en fantastisk resa och växte som individ för varje dag som gick. Från att första gången jag träffade honom så sprang han med svansen mellan benen i ren panik förbi mig när jag försökte hälsa på honom sittandes på golvet till att sen en tid senare visa varenda kotte så mycket kärlek och uppmärksamhet, va stark i sig själv och även av mån om alla dom som stod han närmast. Han blev en sådan hund som helst skulle sitta i knät hela tiden eller som skulle ligga bredvid en i soffan, han va en en sådan hund som la sig bredvid en på huvudkudden när man va ledsen. Han ville mest va med hela tiden, och han mådde som allra bäst när hela familjen var samlade på ett och samma ställe. Då hans hela flock va tillsammans - då spred sig lyckan genom honom extra mycket. 

Jag har varit med om ett mirakel. Inte bara för att jag hade världens bästa hund utan för att jag fick vara med på hans resa genom livet. Jag spenderade varje dag med denna grabb i flera år och fick se hans förvandling från att va en hjälplös, osäker och den mest sårbara individen på denna jord till att bli den starkaste, med mest kärlek och självförtroende. En förvandling som hans är inget man vittnar ofta.

Ja, Ossi. Du va då verkligen ett mirakel. Tack för dessa år. Tack för att du lärde mig saker och ting om livet och för att du fick mig att växa som person. 

Avslut på v.49

Vilken helg och vecka det har varit! v.49 började med en inskolning och fortsatte sedan med studentfest, sacomässa i Stockholm, förbannat prov i redovisning2, familjehäng i form av myskväll, handbollsmatch, spelkväll samt en blåsig tur till Norrköping med Jonna för att handla julklappar. Jag brukar _alltid_ ha världens oflyt med det, men hör och häpna: även jag lyckades plocka på mig ett och annat som ska ges bort! Första gången jag faktiskt också fått en riktig mysig julkänsla när vi strosade där i gallerian med alla påsar, mysigt. 

Imorgon måndag och ny vecka, vilket betyder klippning och möte. Nu ska jag dricka te och äta lussebullar.
På återseende. 

 

Afterski

Bilder ovan är tagna av fina Esmeralda 

I onsdags vankades den första studentfesten i form av en afterski på Harrys. En dunderfest med bästa människorna runt en, så det kunde inte bli annat än bra så att säga! Nu är det bara att tagga till nästa och fortsätta vår nedräkning. 

Upp