permestamrebecka

Söndag v. 21

Och så var det söndagskväll igen. Imorgon är det ny vecka som börjar med skola redan 08:30... Inte så himla taggad på det men det är inte långt kvar till sommarlov nu!!!! Jag har iallafall under dagen fällt några tårar över skolan och fått lite gjort iallafall. Men jaja, snart är det slut på den saken - bara att bita ihop!

Annars har jag inte gjort mycket. I fredags hängde jag med Carro & Klara ute i Forsa efter jag hade klippt + färgat håret, igår jobbade jag hela dagen och tjänade ihop lite extra stålar inför sommaren, och idag har jag då pluggat och vilat mig pga. en helvetes huvudvärk + värk i fotlederna (vilket verkligen är jätteskumt och gör ont hela tiden???). DVS inte alls många knop gjorda denna dag, men skönt det ändå. 

NU sovdags så jag orkar upp med tuppen imorgon, KRAM. 

Lördagsmorgon

En frukost med avokadomackor och dinkelgröt, en lördag till ära. Idag är jag hemma själv så jag planerar inte mycket annat än att glida runt i onepiece och låta hög musik spelas ur högtalarna. Klingar ganska fint det ändå. 

 

 

The pleasure and magic of shared silence

Att sitta ute en fredagskväll med fina vänner och prata om allt och i stort sett ingenting. Om kanske ens djupaste hemligheter, sorg och lycka, och till det självklart dela några skratt. Och faktumet att man i den stunden satt på en sketen liten kall bänk och var klädd i one piece och vans och i stort sett frös ihjäl faktiskt inte gjorde så mycket. Vi pratade bort tiden och tänkte kanske inte så mycket på kylan. 

"Jag åker en extra sväng så att du får värma dig lite". Väl påväg hem satt vi båda och kollade rakt fram genom rutan ut på den mörka vägen medan petters stämma strömmade ur högtalarna, utan att göra ifrån oss ett ljud. Inte ett ord. Bara njuta av tystnad och känna en sån trygghet. The pleasure and magic of shared silence. 

Att sedan komma hem och känna att en viss tyngd från axlarna faktiskt försvunnit. Som att man pratat bort en del onda känslor man burit på under en längre tid, och på något sätt kunna prata sig igenom alla dessa saker som orsakar sorg och smärta under den senaste tiden i ens liv. Det kanske än inte är helt perfekt, men det är ett stort kliv. Ett megakliv. 

När livet piskar en i ansiktet

Jag är så trött, i både kropp och själ. Så trött att det gör ont i i varje kroppsdel mellan topp och tå. Så trött att jag knappt orkar lyfta ett finger. Livet har på siståne haft väldigt mycket mer uppförsbackar än lätta nedförsbackar där man inte behöver trampa alls, kan känna vinden i håret och i stort sett bara kunna lufta sig tillbaka och åka med. Istället trampar och trampar jag med känslan att jag aldrig kommer komma upp för denna backe då livet bara fortsätter piska en i ansiktet. 

Jag må ha varit i Rhodos i en vecka tillsammans med min kära mor, och det var hur bra som helst (trots att jag var sjuk) - de tre första dagarna. Sedan blev semestern inte riktigt som planerat. Att efter tre dagar få besked om att ens kära gammelmoster gått bort där hemma i Sverige sätter en i sådan chock och sorg man inte kan förklara. En sådan sorg där man i ena stunden stänger in sig i sitt rum och stänger ute hela omvärlden, och i andra där man blir så arg över att livet är så orättvist att man bara vill slå i saker och skrika. Varför skulle det bli såhär? Men det var dendär jävla cancern. Cancern som bestämde sig för att krypa vidare i kroppen och slå ut totalt. Så hårt att hon tillslut inte orkade andas mer.

I skrivande stund har klockan passerat 01:00 och trots att jag är så pass trött och utslagen som jag är så kan jag inte somna. Istället har jag legat här ett bra tag nu och bara stirrat in i väggen. Jag är för spänd och kan liksom inte få någon ro. Jag kan inte komma ner i varv. 

Så snart hoppas jag innerligt att även jag ska kunna komma upp till toppen av denna backe snart. Att jag snart ska kunna fälla en glädjetår över att jag lyckades trampa mig förbi allt som orsakat smärta och sorg under sista tiden. Och sen kunna känna vinden i håret medans jag smidigt och smärtfritt rullar ner för backen. 

 

Berg på Rhodos

En dag på Rhodos "besteg" vi ett berg som låg precis intill vårt hotell. En jobbig stig men värt den fina utsikten när man väl kom upp. 

Hemma

Vi har haft det bra trots borta på Rhodos trots flera omständigheter, jag och min mamma. Vi har solat, ätit så himla god mat och i stort sett levt på tzatsiki och fetaost, promenerat runt i området lite och badat. Men som man brukar säga: borta bra men hemma bäst. 

Upp