permestamrebecka

The pleasure and magic of shared silence

Att sitta ute en fredagskväll med fina vänner och prata om allt och i stort sett ingenting. Om kanske ens djupaste hemligheter, sorg och lycka, och till det självklart dela några skratt. Och faktumet att man i den stunden satt på en sketen liten kall bänk och var klädd i one piece och vans och i stort sett frös ihjäl faktiskt inte gjorde så mycket. Vi pratade bort tiden och tänkte kanske inte så mycket på kylan. 

"Jag åker en extra sväng så att du får värma dig lite". Väl påväg hem satt vi båda och kollade rakt fram genom rutan ut på den mörka vägen medan petters stämma strömmade ur högtalarna, utan att göra ifrån oss ett ljud. Inte ett ord. Bara njuta av tystnad och känna en sån trygghet. The pleasure and magic of shared silence. 

Att sedan komma hem och känna att en viss tyngd från axlarna faktiskt försvunnit. Som att man pratat bort en del onda känslor man burit på under en längre tid, och på något sätt kunna prata sig igenom alla dessa saker som orsakar sorg och smärta under den senaste tiden i ens liv. Det kanske än inte är helt perfekt, men det är ett stort kliv. Ett megakliv. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas