permestamrebecka

Life is a flower

24/11 - 1 månad kvar till julafton och 200 dagar kvar till studenten. Lovade faktiskt mig själv att jag skulle vara ute i god tid med diverse julklappar och allt sådant så att jag slapp springa runt i sista sekunden - i år igen så att säga. Men ändå sitter jag här och har faktiskt inte handlat en enda. Behöver bättra mig, tänker inte springa runt dagen innan julafton med panik som jag gjort de tidigare åren. Är annars inte så jättetaggad på julen. Snart går vi in i den jobbigaste månaden på hela året. Dock ser jag fram emot tills hela familjen är samlade igen. Snart får jag äntligen träffa mina älskade storasyskon igen, det blir inte alls ofta nu när de bor så långt bort. 

Och ja som jag skrev, 200 dagar kvar till studenten. Men behöver vi egentligen nämna så mycket ang det? Jag lyssnade iallafall på studentlåten när jag va ute på en PW förut, och jag höll på att börja gråta över hur skönt det är att de äntligen är min tur nu. Ja det i sig självt säger ganska mycket. Haha längtar!!!! 

Idag tog jag iallafall tiden till att fika med Stina och Patricia. Vi smällde i oss varsin stor macka, drack en kopp kaffe, skrattade, pratade om allt mellan himmel och jord samt skrattade ännu lite till. En himla bra eftermiddag/kväll! Jag och Patricia skulle också ha tränat nu ikväll men jag blev alldeles för lat och la mig istället på soffan och somnade en stund. Så det blev inget mer med det! 

Imorgon är det iallafall onsdag, lillördag och halva skolveckan har gått. Det känns skönt, snart får vi gå på ännu en helg. Dock har jag matteprov imorgon, så det är väl något som faktiskt är mindre härligt. BIT I. 

Måndag 20:38

1. Kan tiden bara gå fortare? 

2. Jag vill ta studenten nu. 

3. Jag vill utomlands. 

4. Jag vill känna mig fri och inte att något håller en kvar i Katrineholm. 

5. Jag är trött på det mesta här. 

6. Jag behöver upptäcka så mycket nytt. Både platser och människor.  

 

7 November

Hur går man vidare utan en varelse som funnits vid en sida i över 5 år?
Hur ställer man om sin vardag till att va utan sin lilla vän på 4 ben?
Hur vänjer man sig vid att inte ha en bushund som springer runt ens ben?
Hur vänjer man sig vid att inte höra små tassar springa runt här hemma längre?
Hur går man vidare efter att ens största trygghet tagits ifrån en? 

Vila i frid min fina hund, bästa vän och min prins. Ta nu med "nallisen" och busa ordentligt med de andra vi redan förlorat. Spring ordentligt med dina korta ben, skutta runt ordentligt. Skäll av glädje och frihet. Ät allt som kommer i din väg. Lev livet som världens bästa hund. 

På återseende, Ossi. 

Upp