permestamrebecka

De bästa

 

Denna kväll tänker jag på mina syskon. De är de bästa som finns, underbara på alla sätt och vis. Jag hade aldrig kunnat tänka mig bättre syskon. Vi må ha haft det tufft under våra dagar från barnsben och livet har ofta piskat oss i ansiktet, men det har gjort oss så starka. Som individer och tillsammans. Och vi växer bara mer och mer för varje dag som går. 

Denna kväll tänker jag på alla våra minnen vi har, både underbara och de mörka. Jag saknar er. Så mycket. 

Måndag v.42

Vilken helg det har varit! Festat två-dagars med mina fina vänner och inte kunnat haft det bättre. I fredags drog vi  till harrys där det vankades neon-party och i lördags hade vi först förkrök med form av drinkkväll och köpmat innan vi även då traskade oss vidare mot harrys. Söndagen spenderades sedan i soffan hela dagen med en rulle framför mig, krävde inte så mycket mer än så efter denna fullspäckade helg.

Som vanligt bjuder dessvärre inte måndagar på några större bravader. Dessutom började jag denna jobbiga dag med att försova mig och sedan få reda på när jag halvsprang till skolan att jag hade sovmorgon. Några timmar efter det gick jag även hem då jag fick så himla ont i magen. Så denna eftermiddag har jag inte gjort alls mycket. Somnade en stund, slog på en film och sov några timmar till. Nu är jag iallfall lite bättre - lite mer fit for fight!

Imorgon då? Jo tisdag. Inte bjuder det heller på någon större fest än skoldag mellan 08:30 och 13:45. Kort dag ändå, så väldigt skönt det!
NU: krypa ner i sängen. 

 

"Västerbron"

Och så var det måndag igen. En måndag som började med att jag försov mig och fick springa hungrig till skolan då jag inte hann kasta i mig något imorse. En sen ankomst på 3 minuter till skolan, men som tydligen registerades som 15 min sen ankomst av min mentor - SÅ trevlig start! Resterande timmarna har inte heller varit något att hänga i julgran direkt. Har gått med en smyghuvudvärk under hela dagen då jag i all hast glömde glasögonen hemma, vilket gör att nu ligger med MEGAhuvudvärk och är trött i skallen generellt. Jag får inte heller något plugg gjort. Gött. 

Imorgon har vi iallafall studiedag, men det blir ingen sovmorgon för min del trots det. Jag ska nämligen till farbror tandläkare Eskilstuna för förhoppningsvis sista gången, men skulle inte förvåna mig om herrn kom på något mer jag ska åka dit för. Denna gång ska jag liksom bara hämta skenan, haha så väärt. Hur som helst, ska iallfalll unna mig med lite shopping medans jag är i Eskilstuna också. Det är jag värd. 

 

 

1 oktober

"1 oktober, redan?", tänker jag. Helat tiden har det känts som att tiden bara står stilla. Som att jag stått och trampat på ett och samma ställe nu under ett tag och inte kommer vidare, och jag har bokstavligen slitit mig i håret pga denna frustration över hur långtsamt tiden går och över hur mycket jag har/haft att göra. Uppgift på uppgift, nyhet på nyhet. Det är liksom mycket generellt med allt rum omkring en just nu, och inte nog med att min hund är sjuk. Idag efter gastroskopin fick vi iallafall åka hem med antibiotika. Dock vet de fortfarande inte riktigt helt till 100% vad det kan vara, men vi håller tummarna för att dessa kurer ska lätta på trycket i magen och kräkningarna så blir det återbesök om 10 dagar. Så jag är inte helt lugn, men ändå trycket över bröstkorgen lättats en del. Det var iallafall ingen tumör eller liknande. 

Det är verkligen inte förrän något sådant händer som man inser hur mycket en annan varelse kan betyda för en. Sån klump och ångest jag har gått med de senaste dagarna går inte ens att beskriva. Varit ofukserad på allting, åkt ifrån veterinären utan hund med ett hårt tryck över bröstkorgen, blivit superstressad så fort jag hör notis från mobilen, haft ett konstigt temprament etc.. Jag har ärligt talat varit livrädd. Livrädd för att de skulle hitta något som inte skulle gått och lösa smärtfritt. Min vackra lurviga vän på fyra ben, vilket otrolig lycka du sprider till alla. Som när mormor kom förbi förut och hon brister ut i glädjetårar över att få se kära Ossi. Det är så fint att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Och nu är du hemma iallafall och nu slipper vi några nya besök de 10 kommande dagarna. Så nu kan vi vila ut oss, du och jag kära hund. Så får vi sedan se hur det blir efter 10 dagar med antibiotika. <3 

Och jag som är så trött och slut hela tiden nu la mig i soffan en stund förut efter att vi kommit hem från veterinären efter en lång dag. Tänkte att jag och hunden bara skulle vila några minuter innan vi skulle ut på PW, men vi vaknade strax vid 21:00 istället. Men det kanske var välbehövligt ändå med tanke på att vi knappt har haft en lugn stund de senaste dagarna. Både nätter och dagar har varit hektiska. Men hur jag kommer sova inatt återstår att se haha. Jag har iallfall grillchips och film som jag annars kan sysselsätta mig med (eller vad man säger). 

/ En utmattad tjej. 

Upp