permestamrebecka

02 Mars

Godmiddag! Idag känner jag mig pigg, lite mer fit for fight än det vanliga. Det känns gött, som fan faktiskt. Visst att jag var så trött imorse att jag knappt själv visste vad jag hette då jag hade en ganska jobbig natt, vilket också såklart resulterades i att jag kom en lektion sent (och vad gör det om hundra år?). Men sen gick det trötta över ganska fort när jag väl landade i skolan. Och det är egentligen ganska otroligt att jag ändå är på så bra humör trots att jag inte riktigt fick den sömn jag behövde... Haha. Aja. Härligt det ändå! 

Igår tog jag en sväng till Norrköping med mina girls Agis och Mandy. Strosade runt lite, kikade efter ett och annat plagg att spendera pengar på, åt god mat och delade väldigt mycket skratt. Vilka tjejer, vilken eftermiddag. Underbara båda två. Det får mig att stanna upp ibland och se vilka fantastiska personer jag har runt om mig om dagarna. För de som jag har växer då inte på träd. 

Nåväl... Skolan ringer ut ca 15:00 idag, efter det ska jag sedan umgås lite med min fantastiska mor. Vad vi ska hitta på återstår och se. OCH efter några timmar med mor ska jag ha tacomys med mina kära flickvänner innan vi traskar oss vidare mot en klasskamrat där vi ska festa till det. Några timmar där och förfesta lite innan vi beger oss mot Harrys där det vankas studentfest. Wooop! 

v.9

Längesen man kikade in här.... Kanske bör ta tummen ur och börja få ner några rader här igen. Det är ju trots allt mycket nya saker jag står framför nu i mitt liv och det är mycket som hänt under senaste tiden. En helomvänd vardag för fröken Permestam men ack så jag trivs med det. Saker och ting känns SÅ bra just nu. Allting är bara på gott. 

Har iallfall haft ett dunderlov - umgåtts endel med vänner, träffat nya ansikten, jobbat etc. Inte gjort så mycket egentligen men det har iallafall varit guldvärt i all högsta grad. Ibland behöver det helt enkelt inte vara mycket mer än så för att man ska känna sig nöjd. Men nu blickar vi framåt, tar nya tag för en ny skolvecka och dyker ner i böckerna direkt samt räknar ner dagarna för nästa lov.... HEHE.

 

En resa till vemdalen

 Här är några bilder från när jag och min kära vän Agnes var i Vemdalen förra veckan. Känner spontant nu att allt jag behöver är att åka tillbaka. Det var perfekt på alla sätt och vis. 

Avslut på 2015

3 bilder från mitt nyår! Det innehöll mycket mat, god dricka och skratt och mys i allra högsta grad innan vi begav oss ner mot torget för att skåla in det nya året. Efter att vi stått och fryst i nästan en timme begav vi oss mot en efterfest. En bra kväll/natt som slutade strax innan halv fem på morgonen! 

En av alla jullovsdagar

För varje dag som går känner jag bara hur mindre och mindre tyngd finns kvar på mina axlar och hur mindre och mindre ångesten stannar hos mig. Nu känner jag mig pigg, alert och liksom igång igen. Nu har jag fått vilat ut under detta jullov så att jag har kommit på det rätta tåget igen, jag är i form igen. Inte nog heller med att jag redan har haft en relativt lång ledighet, utan den sträcker sig också så länge som nästan två veckor in i januari - åh så skönt! Detta är så behövligt för min del så ni anar inte. Jag kan ligga och dra mig länge på morgonen, äta gófrukost och sedan lunka vidare till gymmet utan någon som helst stress och göra allt i min egna välbehövliga takt. 

Igår träffade jag ett gäng härliga tjejer för att ta vara på den första "riktiga" snön och åka pulka, men eftersom det tog så mycket på allas krafter och vi blev så trötta så beslöt vi oss för att fortsätta ha mys hemma istället. Vi åt macka med julskinka, drack julmust, åt en hel del chips och pratade och skrattade. Vi körde också Bean Boozled, och ja vad ska man säga? Hur framställer man egentligen små godisar med smak av t.ex. spya eller ruttet ägg? Hur kan man framställa något så äckligt? Kul var det iallfall och vi alla vek oss av skratt och va väl lite smått förstörda efteråt av alla smaker. 

Nu ska jag fortsätta kolla på en dokumentärserie som jag hittat - making a murderer. Har inte kommit så långt på den än men ack så spännande den är! Så om ni har tid över - ett tips till er! 

Ett kort - fullt av kärlek

Detta år stod min mammas respektive för årets bästa julklapp. En liten julklapp i form av ett kort på mig och min kära hund som tyvärr somnade in för ett tag sen. Jag blev så glad när jag öppnade detta paket. Jag började gråta av ren lycka och blev varm i hela kroppen. 

Jag kommer fortfarande ihåg den dagen som kortet är ifrån. Det va en blåsig eftermiddag som hela familjen va ute på lite äventyr i form av promenad och picknick på på ett berg. Jag frös så pass mycket att jag drog på mig min 10:åriga lillasysters vindjacka och Ossi gnällde för det mesta över att han inte fick springa runt lös i skogen. Vi satt väl ärligt talat lite smått tjuriga båda två och delade på en eller två marshmallows på vår egna kant. 

Jag har så mycket liknande minnen med denna underbara varelse. Han var som en liten människa, för ack vilken personlighet denna hund hade. Han va från början familjens lilla bebis men växte sen till sig och blev en underbar liten farbror. Han gjorde en fantastisk resa och växte som individ för varje dag som gick. Från att första gången jag träffade honom så sprang han med svansen mellan benen i ren panik förbi mig när jag försökte hälsa på honom sittandes på golvet till att sen en tid senare visa varenda kotte så mycket kärlek och uppmärksamhet, va stark i sig själv och även av mån om alla dom som stod han närmast. Han blev en sådan hund som helst skulle sitta i knät hela tiden eller som skulle ligga bredvid en i soffan, han va en en sådan hund som la sig bredvid en på huvudkudden när man va ledsen. Han ville mest va med hela tiden, och han mådde som allra bäst när hela familjen var samlade på ett och samma ställe. Då hans hela flock va tillsammans - då spred sig lyckan genom honom extra mycket. 

Jag har varit med om ett mirakel. Inte bara för att jag hade världens bästa hund utan för att jag fick vara med på hans resa genom livet. Jag spenderade varje dag med denna grabb i flera år och fick se hans förvandling från att va en hjälplös, osäker och den mest sårbara individen på denna jord till att bli den starkaste, med mest kärlek och självförtroende. En förvandling som hans är inget man vittnar ofta.

Ja, Ossi. Du va då verkligen ett mirakel. Tack för dessa år. Tack för att du lärde mig saker och ting om livet och för att du fick mig att växa som person. 

Avslut på v.49

Vilken helg och vecka det har varit! v.49 började med en inskolning och fortsatte sedan med studentfest, sacomässa i Stockholm, förbannat prov i redovisning2, familjehäng i form av myskväll, handbollsmatch, spelkväll samt en blåsig tur till Norrköping med Jonna för att handla julklappar. Jag brukar _alltid_ ha världens oflyt med det, men hör och häpna: även jag lyckades plocka på mig ett och annat som ska ges bort! Första gången jag faktiskt också fått en riktig mysig julkänsla när vi strosade där i gallerian med alla påsar, mysigt. 

Imorgon måndag och ny vecka, vilket betyder klippning och möte. Nu ska jag dricka te och äta lussebullar.
På återseende. 

 

Afterski

Bilder ovan är tagna av fina Esmeralda 

I onsdags vankades den första studentfesten i form av en afterski på Harrys. En dunderfest med bästa människorna runt en, så det kunde inte bli annat än bra så att säga! Nu är det bara att tagga till nästa och fortsätta vår nedräkning. 

Life is a flower

24/11 - 1 månad kvar till julafton och 200 dagar kvar till studenten. Lovade faktiskt mig själv att jag skulle vara ute i god tid med diverse julklappar och allt sådant så att jag slapp springa runt i sista sekunden - i år igen så att säga. Men ändå sitter jag här och har faktiskt inte handlat en enda. Behöver bättra mig, tänker inte springa runt dagen innan julafton med panik som jag gjort de tidigare åren. Är annars inte så jättetaggad på julen. Snart går vi in i den jobbigaste månaden på hela året. Dock ser jag fram emot tills hela familjen är samlade igen. Snart får jag äntligen träffa mina älskade storasyskon igen, det blir inte alls ofta nu när de bor så långt bort. 

Och ja som jag skrev, 200 dagar kvar till studenten. Men behöver vi egentligen nämna så mycket ang det? Jag lyssnade iallafall på studentlåten när jag va ute på en PW förut, och jag höll på att börja gråta över hur skönt det är att de äntligen är min tur nu. Ja det i sig självt säger ganska mycket. Haha längtar!!!! 

Idag tog jag iallafall tiden till att fika med Stina och Patricia. Vi smällde i oss varsin stor macka, drack en kopp kaffe, skrattade, pratade om allt mellan himmel och jord samt skrattade ännu lite till. En himla bra eftermiddag/kväll! Jag och Patricia skulle också ha tränat nu ikväll men jag blev alldeles för lat och la mig istället på soffan och somnade en stund. Så det blev inget mer med det! 

Imorgon är det iallafall onsdag, lillördag och halva skolveckan har gått. Det känns skönt, snart får vi gå på ännu en helg. Dock har jag matteprov imorgon, så det är väl något som faktiskt är mindre härligt. BIT I. 

Måndag 20:38

1. Kan tiden bara gå fortare? 

2. Jag vill ta studenten nu. 

3. Jag vill utomlands. 

4. Jag vill känna mig fri och inte att något håller en kvar i Katrineholm. 

5. Jag är trött på det mesta här. 

6. Jag behöver upptäcka så mycket nytt. Både platser och människor.  

 

7 November

Hur går man vidare utan en varelse som funnits vid en sida i över 5 år?
Hur ställer man om sin vardag till att va utan sin lilla vän på 4 ben?
Hur vänjer man sig vid att inte ha en bushund som springer runt ens ben?
Hur vänjer man sig vid att inte höra små tassar springa runt här hemma längre?
Hur går man vidare efter att ens största trygghet tagits ifrån en? 

Vila i frid min fina hund, bästa vän och min prins. Ta nu med "nallisen" och busa ordentligt med de andra vi redan förlorat. Spring ordentligt med dina korta ben, skutta runt ordentligt. Skäll av glädje och frihet. Ät allt som kommer i din väg. Lev livet som världens bästa hund. 

På återseende, Ossi. 

De bästa

 

Denna kväll tänker jag på mina syskon. De är de bästa som finns, underbara på alla sätt och vis. Jag hade aldrig kunnat tänka mig bättre syskon. Vi må ha haft det tufft under våra dagar från barnsben och livet har ofta piskat oss i ansiktet, men det har gjort oss så starka. Som individer och tillsammans. Och vi växer bara mer och mer för varje dag som går. 

Denna kväll tänker jag på alla våra minnen vi har, både underbara och de mörka. Jag saknar er. Så mycket.